THE PRESSURE! CANT DEAL!
varje gång jag ska sätta igång går jag och lägger mig. Min hjärna fryser och jag ligger och stirrar ut i tomma intet handfallen att försöka anstränga hjärnan. Jag somnar fast jag inte är trött. Så sover jag två timmar och tänker nu sätter jag igång! Samma sak händer igen. Som en magisk hasp som sätts på varje gång jag ska börja skriva. Jag har gjort allt förarbete. Läst igenom böcker och uppsatser och antecknat. Nu måste jag börja skriva. På tisdag vill Christina ha ett första utkast. Börja skriv nu! sa hon. Gå hem och skriv nu! Sen dess har jag inte kunnat skriva såklart. Jag har gjort en karaktärsbeskrivning i mitt anteckningsblock. Men jag måste djupare än så. Jag måste analysera deras minsta move. Jag kan inte bara peka på det självklara och visa deras sociala kön och varför det har ett förhållande baserat på skuld och skam. Jag måste djupare och jag vet inte hur. Men mest av allt måste jag börja skriva. Nu är klockan snart halv åtta. vid nio ska jag möta upp Per på förfesten. Han tänkte ta med alla öl till jobbet så då sa jag att jag tar väl med dom till förfesten. Ja men då MÅSTE du göra det! Ja så det blir fest ikväll. Jag känner som förr i tiden när jag skulle festa med Rebeckas kompisar och fick ångest innan varje gång för jag kände mig som en liten skit med mindervärdeskomplex som inte söp tillräckligt eller var rolig. Så känner jag mig nu. Ibland vill jag bara vara för mig själv. När man är själv bestämmer man allt. Man sätter alla regler. Ingen som får en att känna på ett visst sätt genom deras närvaro. Fest eller inte jag borde skriva en inledning men jag har redan gett upp. Min kurator tycker jag är duktig. Jag säger att jag är helt värdelös. Förstår hon inte det? får IG på tentorna och skaffar inget jobb och städar inte och diskar aldrig och äter inget när Per inte är hemma och klarar inte av att hålla ihop ekonomin. Hon säger att jag iaf är duktig. Då tänker jag om hon får betalt för att säga det eller om hon tycker det. Jag känner mig iaf lite duktigare när jag går därifrån fast jag är helt värdelös på allt. Att skriva uppsats tillexempel.
1 kommentar:
Vadå, så visste jag inte att du kände det när du skulle vara med mina kompisar? DU KÄNNER VÄL INTE SÅ FORTFARANDE VÄL? Du är ju ingen liten skit och du är roligast att vara med av alla i hela världen!
Du ÄR duktig! Fattar du inte det? Du har flyttat till Göteborg, fixat lägga, börjat skolan, dansar balett. Du har ju ett helt fungerande liv. Du måste bara se till att se det positivt, men det är såklart att man har dagar då man inte orkar duscha, städa, diska, eller ens prata med någon. Jag känner också så och då känner man sig värdelös.
MEN man behöver ju inte vara produktiv hela tiden för att vara värdefull. Ditt värde som person sitter inte i om du klarar skolan eller inte eller om du städar eller inte. Förstår du inte det? Du betyder så satans mycket för mig och du är min bästa vän! Önskar du kunde prata med mig om sådant här istället för att hålla det inne och sedan skriva det i bloggen istället. Det är ju det jag är tillför! Prata med mig!
Din kurator verkar bra, tycker jag. Du skall lyssna på henne!!!
Hoppas du har riktigt KUL ikväll! Pussochkram!
Skicka en kommentar