Love is a higher law

Min kurator tyckte jag skulle göra någonting produktiv när jag inte kan sova. Jag sa att jag gjorde frukost till min pojkvän. Jag gav honom en kaffekvarn i födelsedagspresent. Nu malar han sina bönor varje morgon och kokar dom i perkulatorn. Sen luktar det kaffe resten av dagen. Jag saknar mina vänner hemma. Rebecka, Hanna och Anna. Jag är inte särskilt bra på att höra av mig till dem heller, jag har tänkt skicka en födelsedagspresent till Hanna hur länge som helst. Jag orkar inte åka hem heller. Det finns ingen tid till det och inga pengar heller. Nu har jag en uppsats och en tenta att försöka åstakomma till terminslutet. Dessutom måste jag skaffa nån typ av jobb, vilket som helst som jag inte ens sökt än. Jag har också gjort av med alla mina pengar den här månaden med. Men det ordnar sig. Jag har råd med mat och det är bara en vecka kvar till sista studiebidraget. Jag tror fortfarande efter allt att det här kommer bli en av det bästa sommrarna någonsin. Min kurator säger också att det viktigaste man kan ha är förtröstan och det har jag. En gång i tiden hade jag det inte, då hade jag inget. Nu har jag allt. När man gnäller på att allt inte är perfekt då är det oftast det. Nu ska jag blogga "socialt kön" och försöka göra en karaktärsbeskrivning till B-uppsatsen. Helst innan Per kommer hem för sen vill man bara pussas. Det är tur han jobbar nuförtiden så man kan koncentrera sig på någonting annat än honom. Jag har stakat på facebook alldeles för länge idag. Om man fortsätter så kvävs man i facebook-döden.