When its sleepy time down south

Det är konstigt hur man alltid lyckas med konststycket att aldrig bli nöjd. Hur små saker får allting att kännas övermäktigt. Hur de saker som fortfarande betyder något blir mindre betydelsefulla och det övermäktiga blir bara övermäktigare. En del av oss trodde faktiskt att det skulle kännas bättre än såhär by now. 

Om du vet något om Madame Bovary och realismen kan du väl ringa mig. Anytime! Jag har inga pengar kvar och inget roligt har jag gjort för dem. Jag ska på way out fäst nästa vecka och sen kommer hanna och man vill ju bara åka in till stan och strö miljoner omkring sig i förhoppning om att dämpa olusten till vardagen. Men inte ens det har jag lyckats med. Sommaren har blivit regnig och man kunde inte åka till saltholmen idag och bada och grilla kyckling som tänkt. Ja vad allt är så jävla deppigt då men så är det! Nästa vecka ska jag till britt-marie och jag ska be henne om någonting jag aldrig lyckats fått förut. men å andra sidan är hon den enda som tagit mig på allvar så det kanske går. kanske får jag vila i höst och så. man vet aldrig.