Upplyftande

Jag håller på att söka jobb och det är skittrist. Annars var jag på bröllop i fredags vilket var en upplyftande tillställning bortsett att vi fick rädda en man på gatan som fått epilepsi. Bröllopstårta är gött. Jag suger på karamellen att gå till arbetsförmedlingen, fast jag tänkte jag skulle få jobb innan det behövde gå så långt men det går inte enligt planerna. Jag fick G på uppsatsen vilket var förväntat men jag blir ju aldrig nöjd så när jag åkte hem från oppositionen tänkte jag till och med att jag nog inte är gjord för att plugga. Herregud, vem bryr sig? Man gjorde sitt bästa och nu är det gjort. Jaha jag längtar efter att gå ut men ingen vill gå ut med mig :( Jag ska ringa Emelie. Hon är säkert på nu när hon är gift. Förresten tror hon och henrik inte på att Per finns eftersom dom aldrig fått träffa dom. JA men han är ju så svår att släpa med sig nånstans, what to do? Nu är jag stämplad som sinnesjuk.