söndag 12 juli 2009

Ode to Etta


Finns det något bättre sätt att hylla livets alla möjligheter än att äta sig mätt på marängsmet en söndagskväll? Nej jag tror inte det. Finns det något bättre botemedel mot dåliga tider än att lyssna på Etta James? Nej jag tror inte det. Finns det något värre som stör min fina stämning än spotify-reklam? Nej.
Etta James bashade Beyonce för att hon sjunger hennes låtar hel tiden. Jag förstår henne! Etta James är alive and kicking och framför sina låtar, sen gör Beyonce henne och drar in massa pengar på att sjunga at last bara för att ingen vill se gamla tjocka Etta längre. Men Etta jag hade huggit av en hand för att se dig! För när de kommer till de gamla godingarna i krig mot de nya så väljer jag såklart sånghistoriens största mest inflytelserika tillgångar. Sorry Beyonce, Love youre new CD men det räcker inte längre än så för mig. De gamla tjejerna! Det är tjejer som kan sin sak det. Hur många gånger har jag inte drömt om att kunna sjunga som dom? Enda sen jag var liten. Även om jag kunde sjunga skulle jag inte göra det för min röst skulle låta som Veronica Maggios (smickrar mig själv) Och det är ingen musik jag vill göra. Jag vill ju skrika med hes whiskeyröst från hjärtat hur jag vill baka bröd till min man. Ja sannerligen, inte mycket begärt kan man tycka men vi får väl hoppas att ödet har något ännu mer lustfyllt i kofferten till mig. Det finns nog en del jag kan tänka mig. Finns det.

Inga kommentarer: