Alltså de är något med sömnlösa nätter som gör att jag måste lyssna på musik jag i vanligtvis inte klarar av.
Nu spelar jag smiths, jens lekman och mark ronson. Alltså? Detta är verkligen inte likt mig, och om jag sätter på det på dan så bha: eeh? Gnälliga män alltså. Ej okej.
Och inte att jag blir över sentimental så fort solen går ner heller, finns ju sånna men har aldrig fattat det. Jag menar i mina ungdoms dar såg jag det som min uppgift att hata dessa män och frälsa världen från dess självömkande nyllen. Ja de gick ju sådär. Men detta är nog bara en fas(hoppas!!) *orolig för mig själv*
p.s sökte på "lilly allen drunk" och fick 290 000 träffar, älskarn. d.s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar