så skimrande de gatlyktor precis innan de släcks på morgonen. de är bara jag som är vaken. bara jag som vet hur de ser ut från balkongen klockan fem. jag drar sakta på mig kläderna. varenda sida av kroppen värker. men jag ska sätta på mig skorna och gå ut i regnet. åka ut bort från hemma. Bort från min säng med drömmande tavlor ovanför. Jag blir blöt om fötterna efter en sekund och fryser sen om tårna resten av dagen. Men de blir snart kväll. De blir snart mat kanske eller kakor framför tv:n. Ingen är hemma jag har duschen för mig själv men jag tänker på morgondagen där de finns hopp om livet bland några jag inte känner men väljer att känna som jag följer med ut med ruset i kroppen och hoppas på bättring. den hoppfulla timman innan allt stänger är den bästa. dagen efter är jag vaken klockan fem igen. mamma ringer och säger tröstande ord och jag säger att visst är det så. men när vi lagt på har jag glömt allt, mamma är ju ingen att lita på. så går dagarna en och en och plötsligt har jag glömt vad jag kom hit för. sliter hjärtat på dig? om natten när du väljer vara vaken. när de är någon som aldrig ringer och tillslut vill du att de ska sluta banka helt, eller för en kväll. ingen lyssnar du håller för öronen. dags att lägga sig i badet med sig själv och sjunka in under ytan och sedan kastas upp. måste lära mig förstå hur de är att sluta andas, att detta inte är ett alternativ att räkna med. Men jag förlorade mitt badkar i våras, offrade för något som skulle vara bättre. vi ska bara retas. Livet bara retas. Är trött på de stillasittande öldrickandet. smala ögon blir smalare, jag har mina vidöppna. dansar bortåt långgatans slut för att försäkra mig om att jag gör de för första gången. vi går ut igen och igen och igen och aldrig är de ngn som frågar efter mig. Vi skrattar oss till sömns hemma hos mig men ändå vaknar jag klockan fem. klockan fem innan gatljusen släcks för vintern. mormor ringer och undrar, pappa ringer och undrar, gammal bästis ringer och undrar. Jag svarar inte i telefon för jag har ingen aning. pulsen slår men hjärtat står still här. är de vintern eller spriten eller otur? händerna vill inte jobba längre. Jag tar några små andetag och håller ut en liten stund till.
4 kommentarer:
jättefint skrivet. men jättedåligt att du känner så. om någon annan jag inte älskade skrev sådär skulle jag kunna tycka att det var fint med distans. nu blir det fruktansvärt jobbigt att läsa. ont gör det.
puss.
Hej Julia. Jag är ledsen att det känns dåligt just nu, men jag tror på dig.
Ville bara säga det.
Hej vännen! Tänker på dig också mycket fast jag är jäkligt dålig på att höra av mig i vardagssammanhang, ska jobba på det, du betyder som sagt jättemycket :)Jag kommer ha det bra om två veckor när helvetestentan är klar och jag får åka hem och ta det lungt :)Ser definitivt fram emot att göra en massa nice med dig, fast mellandagsshopping, hoppas du vet vad du ger dig in på, jag gillar fortfarande inte folksamlingar, men jag har blivit bättre haha Massor med kramar
hej gullet. du är fin och jag tycker om dig och tänker på dig ofta. jag har inte fått mikrofonen att fungera, jag tror min dator är usel. men jag finns om du behöver mig!/m
Skicka en kommentar