Har suttit i min rosa morgonrock hela dagen, väntat på Moa. Sen blev de ingen Moa iallfall. Har tittat igenom hundra program på svtplay och femton sopranosavsnitt. Har ätit glass jag hittade längst in i frysen eftersom jag missade affären. Har 40 kr kvar, som kan bli hundra kronor i en automat. Imorgon ska jag på fest men de är gratis inträde. Har slutat sova, gillar när jag sover fjorton timmar om dygnet bättre, då blir man inte psykstörd åtminstone. Har egentligen massa att se fram emot som jag verkligen är tacksam över, önskar de kunde kännas någonstans än i de logiska sinnet. Alltid när jag håller på att nå ett mål känner jag: Jaha? Var de det här jag ville? Var de så himla kul egentligen? Kanske ska skita i alltihop? Anledningen att man blir så är att man ställer så stora krav på sakerna och händelserna omkring sig. Man ska ha så himla kul när man går ut, allt man gör ska leda till framgång, allt man gör ska tillföra tusen saker till ens liv. Ibland kanske bara saker är, livet är ju mest och man jobbar så hårt man kan för att de inte ska vara tråkigt och om man har tur lyckas man då och då.