Skär upp en apelsin
dricker ett glas vatten
brer en smörgås
går in till sängen och sätter på datorn
sätter mig ner på golvet och gråter

jag har inget av mig själv klar
helt förlorad i konstiga värden
redan förstörd för så lite
redan gett upp
verkar som de runt omkring inte tittar längre
mitt huvud har stannat upp
mitt i en sekund
vägrar arbeta, vägrar fungera
min kropp däremot
springer på i 120
mitt hjärta, mina lungor
den inflamerade foten
mina kalla smala fingrar
ögonen flackar
de rusar oavbrutet
i en alltmer ohälsosam takt
ringer telefonbolaget
undrar varför räkningen är så stor
-du har ringt alla dessa samtal säger dom
jag stirrar ut i tomma intet
jag som trodde jag inte ringt någon på flera veckor
trodde jag satt alldeles stilla i lägenheten
sippandes på en kopp te
men kroppen den ringer, och springer
och vägrar sluta när den blir tillsagd
alldeles utmattad av att dricka te tänker jag
kan aldrig vara bra.