Säg bara om du vill eller inte

Så mycket hemligheter i denna lilla kropp. Så många timmars samtal innan det ens får känna fri luft. Ja hej och hå du förstår att du får allt ta och kämpa lite till, ta dig över en gång till, försöka en gång till, lära dig en gång till, en gång till, en gång till. Okej, okej, okej säger jag, jag försöker väl en gång till då. Men när gångerna lagts på hög undrar jag om när jag är åttio år minnena bara kommer bestå av denna hög av försök eller något jag övervunnit. Är de bara den där högen så ja, då känns det inte riktigt bra. Men detklart de kan ju bli bra ändå. Ibland när det är bättre så drömmer jag om att jag är 50 år och har fått massa pengar av ngn anledning och köper mig ett hus i södra Frankrike precis som Bodil Malmsten. Och jag ska ha en liten hund som kan springa runt på gården och titta på tv med mig på kvällarna och ett bibliotek. Jag ska inte ha sniglar i trädgården dock. Bara en dator med supersnabbt internet och kanske en fransk älskarinna några mil bort. Och kanske köper jag en gård med älskvärda människor som vi fyller med hemlösa djur, ponnys, kaniner, hundar, katter och en papegoja. Har alltid velat ha en fågel. Och så bor vi där och lagar mat tillsammans och tar hand om djuren. Jag går långpromenad med hundarna. All denna tid är då ett minne blott. En svacka på livssträckan. En något större parentes. Och jag ska ha lärt mig att kärlek och rädsla inte är samma sak och att jag är ofullständig vilket gör mig hel. Och när jag dör så andas jag sakta in luften av hundhår och varm havsluft och tänker på vad mycket en liten kropp kan bära.