goes nuts

Har ovanligt mycket pengar på kontot. Tänker att det kan vara en lockande med en sommar utan arbete. Endast sol och bad och glass och sånt. Picknick i parken ni vet. Kanske en way out west biljett om de artar sig bra. Och sedan börjar nya tider till hösten. Utvilad och återfylld. Jo jag tackar jag. Har städat livet ur mig senaste dagarna. Samlat fem kassar ge bort och en kasse skräp. En låda att arkivera. Sen får jag alltid en känsla av att allt känns tomt. När jag först känner hur smutsen lättar från bröstet infinner sig alltid tomhet och en frågande känsla om vad är de bra för? De kommer färre och kortare stunder nuförtiden. Medicinen gör sitt jobb. Istället har jag gett bort känslosvall, förmågan att skriva när andan faller på och en del annat. Börjar få ihop något slags pussel över livet, sen undrar jag alltid om det gör någon nytta. Ensamheten är också påtaglig. Jag ringer mamma, för jag saknar ett självklart stöd. Men hon pratar mest om sig själv och är inte engagera i mitt. Hon försöker men numera är jag inte närvarande vid våra samtal. Utan något att falla tillbaka på ställer jag mig spikrakt uppåt och försöker att inte luta mig mot något eller någon. Ja de är ditt dilemma säger Karin. Du har bara mig säger hon. Och jag nickar instämmande. Den enda som får höra allt jag verkligen tycker det är hon. Och hon kommer inte jobba för mig för alltid. Inte trodde jag jag skulle bli en person som omedvetet sökte sig till en viss typ av människor, på ett destruktivt sätt. Kanske är alla så mer eller mindre. Men jag försöker men orkar inte. Jag blir arg bara jag tänker på det. Vilket värde har jag i allt detta? Ska jag vända om helt? Ta vara på de som känns otryggt. Inte kan jag segla i ovissheten för alltid när det tom är svårt att låta bli att sova dåligt. Inatt träffade jag morfar, han dog på operationsbordet, hade glömt att säga en viktig sak innan narkosen kickade in. Han kunde inte berätta för mig, han händer var fastspända vid sängen. Vaknade med värk i bröstet av tanken. Drömde jag hade sex med en liten bög på dansgolvet med samma frisyr som mig. Vi sa till varandra att det var ett av de mest fantastiska liggen vi nånsin haft. Vi var fyllda med kärlek det kändes. Jag tänkte när jag vaknade att de var kanske jag själv jag låg med. Kunde ju inte låta bli att skratta om de är så mitt undermedvetna framställer mig själv, men så bra som de kändes har jag nog inget emot att bli ihop med mig själv igen, som den gamla goda tiden. Då de var jag, mina böcker och mitt lilla rum. Den här gången kanske vi vågar oss utanför hemmets trygga väggar. Det hade ju varit spännande.