Hej mitt nya liv

Jag skriver knappt här längre för att jag skäms över att jag är så tråkig och innehållslös. Nu har jag jobbat i hemtjänsten i tre veckor och det känns bra. Pengarna kommer den 27 mars vilket känns piss, ingen shopping, fika eller hårfix på fem veckor! Man kan ju bli deprimerad för mindre. Men jag underhåller mig med Per här hemma. Hans nya strippnamn är Cherry Perry och så får han dansa för mig i köket när jag har tråkigt. Han ställer upp för det mesta. Mina jobbarkompisar är som ett gäng högstadieelever i 50 års åldern. Jag provocerar dom fast jag inte vill men de slinker ur mig saker när folk beter sig som apor. (OBS ej män, bara klimakterietanter) Till hösten ska jag lära mig sy har jag tänkt, på en utbildning alltså. För såhär kan de inte fortsätta, dom på jobbet hånskrattar åt mig och säger att alla hade framtidsplaner men att nu samtliga har jobbat där minst tio år. På något sätt känns de som att dom vill få mig att gå hem och gråta. Men här gråts inget! Det är ju inte jag som dammat kristallvaser hos Doris i 30 år. Nej en annan har ju varit arbetslös också.