mammoth

I fredags var jag och Per på mammut. Vi fick massa biobiljetter i julkklapp. Den var bra och jag snyftade där i salongen flera gånger fast jag inte visste varför, kände mg som klimakterietanterna på jobbet. Han som satt bredvid skruvade på sig så fort jag tog upp näsduken. Igår såg vi Australia och idag försoning. Inga filmer jg vill se igen men som var helt okej. Australia var lite rolig, försoning alldeles för sorglig. Nu sitter jag här med tungt bröst inför morgondagen då jobbveckan börjar igen. Jobbveckan from hell. 6 dagar full tid och inte ett öre på kontot. Det är sånt som får mig att inte vilja gå upp klockan 6 på morgonen varje dag. Allt blir lite grått runt omkring mig när jobbet sakta kväver vardagen, de går alldeles för trögt och snön faller men temperaturen stiger och jag har mössan på hos vårdtagaren fast jag inte får. Tanterna tycker jag har fina kläder, Per lyssnar tålmodigt vid frukost och middag på alla historier från jobbet. Ingen fika, ingen utgång, ingen läsning eller bra tv. Bara sömn och mat och jobb. Jag vill köpa kläder igen och önska mig en framtid och lukta parfym och klä mig i kjol. Jag vill ha en tavla bredvid sängen jag kan titta på innan jag somnar och ett glas med cola i badkaret. Jag vill ha solsken och en fin stund med dig varje dag.