Av någon anledning fick jag för mig att ladda ner massa Larry Clark-filmer mitt inatten. De var kanske en dum idé har inte bestämt mig än. Såg just Ken Park och höll på att spy av filmen till de sista tio minutrarna, då blev den helt plötsligt, bra? kanske, har inte bestämt mig än. Nu vet jag inte om jag vågar se mer Larry Clark eftersom hans filmer har en ångestframkallande effekt. I början känns de alltid som att filmen bara vill säga att de är helt för jävligt att vara ung och växa upp och att de inte finns någon ände på skiten. Men sedan om man tittar lite till så säger den mer att världen och föräldrar fuckar upp allt. Älskar att alla vuxna i Ken Park är disfunktionella individer som är helt störda. Och kidsen är de som har kvar fattningen. När de har trekant i slutet, gud de är som att säga att ungdomar vet bäst själva vad dom mår bra av och ingen annan, att man inte behöver vuxenvärlden när man växer upp. Det tyckte jag var fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar